V. 32

Nu går vi in i v. 32
Tänk att denna vecka fick mamma mig! Jag föddes ju två månader förtidigt.
Vi hoppas att bebis ligger kvar lite längre än vad jag gjorde, för vi är inte alls redo att den lilla ska komma ännu. Vi har inte ens beställt barnvagn än! 😱 Allt sånt måste göras i veckan! Får hoppas att leveranstiderna stämmer då också...
Nu väger barnet ca. 1,8 kg och är 43 cm lång. Och det kännas!
Hela magen rör på sig och man ser och känner hur armarna och bena drar under huden. Även revbenet verkar vara lite roligt att slå/sparka på just när jag sitter och äter.
På natten har den fortfarande party, vilket gör det svårt att sova. Går man upp och kissar vaknar den ännu mera. (Som jag måste göra fler gånger nu på natten än innan)
När vi var hos läkaren senast och jag blev sjukskriven trodde läkaren att barnet låg med huvudet nedåt. Men nu vet jag inte hur den ligger, för tycker det sparkar och har sig överallt i magen. Hon sa iof att barnet inte behövde fixeras med huvudet där nere ännu. Troligen så har den inte gjort det och utövar de sista kullebyttor som den kan nu innan den ska fixeras med huvudet nedåt, som jag läst att den kan göra nu i v. 32

Ibland kan man vakna till fort som tusan, men då gäller det att vinkla tårna bakåt så man inte hinner få sendrag i vaden. Oftast brukar det fungera som tur är! Har nästan fått sendrag i ena skinkan eller nått, och det gör verkligen jätteont! Man kan inte röra sig när man känner att den är på gång för då känns det som att det kommer smälla till och jag vet inte vad som kommer hända då. Usch fruktansvärt!

Sammandragningarna kommer och går ganska ofta så fort man är uppe och gör något.
Foglossningen känns och det ilar och har sig så fort man reser sig och går. Speciellt om man varit lite aktiv dagen innan med att gå en lite längre bit eller nått.
Har svårt att sitta normalt på en stol och i soffan ibland. För hur man än sitter/ligger så känns det som att magen ska explodera och tappa andan. Halsbrännan och förstoppningen (måste äta järntabletter) gör det ju inte lättare heller.

Tänk vad kroppen får stå ut med under graviditeten! Det är ju verkligen mycket som händer där inne. Kroppen den är häftig den! 😋
Sen får ju säkert inte alla dessa "problem" som tur är.
Jag har inte riktigt tagit alla dessa "problem" som något negativt även fast de flesta kan vara väldigt jobbiga och gör ont. (Emil får höra lite stonk och stön ibland =p ) Jag har mer tagit dem som ett tecken på att det är normalt och att min kropp reagerar "rätt" pga. barnets utveckling. Det är barnet i min mage som ska få all fokus och då är det OK att min kropp får ta lite stryk och hamnar i andrahand.